Efter att ha sett den korta filmen från Facebook där
barn och vuxna sitter bredvid varandra och ska härma olika grimaser fick jag en
klump i magen. Se filmen här: https://www.facebook.com/Creapills/videos/1464354016929281/
Barnen hade inga problem att härma, men de vuxna… De
sitter fundersamt och vet inte hur de ska kunna härma minen. Jag bara
föreställer mig att de funderar över hur de ska kunna härma någon som inte är
normal. Det kan låta hårt eller konstigt att säga så, men faktum är att jag
tror många vuxna inte vet hur man ska förhålla sig till en person som är
annorlunda från en själv. Barn däremot är mer öppna och har inte ”lärt sig” att
diskriminera på samma sätt, vilket är vad jag anser att detta handlar om.
I boken Ingen
familj är en ö (Wikström, 2014) så är flickan My en person som skiljer sig
från mängden. Hon, och hennes familj, bemöts av många med blickar och prat som
skvallrar om att folk inte uppskattar deras beteende. Många har även synpunkter
på att det handlar om dålig uppfostran. Problemet är att det inte bara rör sig
om folk i allmänhet, utan även personal i skola och förskola. De vet inte hur
de ska handskas med My och det sätt hon är på. Agerandet och pratet bakom
ryggen är något som My själv också uppfattar och hon känner att hon inte är
välkommen.
En förälders maktlöshet då man blir bemött av
personal som egentligen både ska kunna och vara utbildad för att handskas med
personer av Mys slag måste vara otroligt kränkande. Problemet är att som
förälder, eller person som inte är påläst också för den delen, väldigt snabbt drar
förhastade slutsatser baserat på ett kort möte. I alla fall har jag själv gjort
det, säkert har jag kastat en blick också för den delen. Men jag börjar närma
mig att tillhöra dem som är lite mer pålästa, vilket jag måste vara i mitt
kommande yrke som lärare.
Dit jag vill komma är att barn är ofta mer öppna och
inte lika fördomsfulla medan vi vuxna ofta är präglade av de normer som råder.
Vi som arbetar med människor måste lära oss att handskas med individens
olikheter och i skolan har vi både lagar och styrdokument att förhålla oss
till. Trots detta tror inte jag att skolmiljön på många håll är så öppen och accepterande
som den bör vara. Det vore kanske naivt att tro det då skolan många gånger
speglar samhället istället för att lägga grunden till förändring.
Vad tror ni om den idén, och hur ska vi kunna
förändra detta då vi ser? Tänk nu också på att det inte är så enkelt som att
komma och vifta med några dokument utan att det handlar om strukturer som ska
förändras.
