Elevinflytande
- Vad? Hur? Varför?
I läroplanen står det att elever ska ha inflytande över sin utbildning och arbetsmiljö, men det är lite oklart hur och i hur stor omfattning. Vi diskuterade därför elevers möjligheter att påverka sina studier och sin lärandemiljö.
I boken, Lärare som ledare- I och utanför klassrummet, framgår att en undersökning visat att både lärare och elever känner osäkerhet kring hur arbetet med elevinflytande ska bedrivas. Här har vi som lärare något att jobba med! Hur ska vi se till att eleverna känner att deras röst räknas och att de får inflytande över sina studier?
Vi pratade om hur detta kan komma in i den dagliga undervisningen och tänkte i lite olika banor. Det vi alla kom o tänka på var klass-/elev- och matråd. Från böckerna fick vi idéer så som att eleverna kan få välja redovisningsmetod när det blir dags att visa sina kunskaper. Till exempel om de vill visa vad de lärt sig genom ett skriftligt prov eller en muntlig redovisning. Då dök det upp lite följdfrågor på det; när är det lämpligt/ inte lämpligt att eleverna får välja? Ska läraren ge förslag på redovisningsmetoder eller ska eleverna själva komma med förslagen? Ska alla få välja fritt bland alternativen, ska man rösta fram en majoritet? Eller räcker det med att läraren varierar mellan olika metoder?
Det vi kom fram till var att det finns nog inga rätta svar på dessa frågor, det är helt beroende på hur gruppen ser ut, vilken uppgiften är och vad man vill få ut av redovisningen.
MEN när jag satte mig in i James Nottinghams föreläsning om elevinflytande och vad det kan vara, insåg jag att det kan vara så mycket mer än klassråd och att bara påverka vilka redovisningsmetoder som ska användas. Det han tar upp om självskattning, feedback och att han ifrågasätter varför det nästintill alltid är läraren som bedömer och ger feedback på elevernas arbete, har jag själv aldrig tänkt på.
Varför inte låta eleverna ta kontrollen över sina egna studier - att få dem att ge sig själva bra, korrekt feedback?
James säger i sin föreläsning att “ge inte feedback om du inte först är tydlig med vilka kriterier som feedbacken behandlar”. Det är ett klockrent uttryck som jag själv aldrig reflekterat över förrän har tydliggjorde det i sin föreläsning. Han hade flera olika exempel för att visa hur självskattning fungerar och jag fastnade lite extra för just ett av dem.
James säger: Ta fram papper och penna. Ni får 1 minut på er att rita ett hus, börja.
Publiken sätter i gång och ritar. När tiden är ute ber han publiken att under 15 sekunder, ge varandra feedback på teckningen. Efter det får alla ytterligare en liten stund på sig att göra sitt hus ännu finare.
Det är nu det blir intressant.
Han säger till publiken att han, medvetet, har gjort att de inte kan utföra självskattning. Eftersom ingen fick veta vilka kriterier som gällde uppgiften. Allt han sa var “rita ett hus”. Inget mer, han menar att det ofta fungerar så i skolan. Vi ber eleverna att göra en uppgift men de får inga tydliga riktlinjer för hur arbetet ska utföras och vad som förväntas av uppgiften.
Han tar fram en bil på skärmen där han, efter att alla slutfört uppgiften, visar kriterierna och ber alla att poängsätta sin egen teckning efter dessa.
Alla som har;
En skorsten på huset, får 2 poäng
Exakt 4 fönster på huset, får 4 poäng
Gardiner i fönstren får 5 poäng
Färglagt sitt hus, får 5 poäng
Dörren exakt i mitten av huset, 4 poäng
Han frågar nu “hur många har ritat någonting fint i trädgården?” Väldigt många räcker upp handen och han svarar “vad var uppgiften? - Att rita ett hus. Alla som ritat något i trädgården förlorar 10 poäng”.
Det han visar här är att det spelar ingen roll hur bra feedback du får på ett arbete om du inte vet vad uppgiften efterfrågar. Det gäller för eleverna att lära sig att hantera feedback på rätt sätt och för läraren att ge dem tydliga riktlinjer för vad som förväntas av dem.
Om vi som lärare kan lära eleverna att utföra självskattning på sitt arbete i skolan, och jobba utifrån dessa tre huvudfrågorna;
vad försöker jag uppnå?
hur långt har jag kommit hittills? och,
vad är nästa steg?
ger vi dem ett enormt inflytande över sina studier.
Får vi eleverna att förstå vad det är som förväntas av en uppgift, innan den utförs, så har de verktygen för att nå målen.
Hur ser ni på detta? Är det rätt att läraren, bestämmer, sätter betyg och ger återkoppling på elevernas arbete, eller ska vi göra eleverna delaktiga i sina egna framsteg?
Jag blev så glad av James föreläsning. Han satte verkligen rätt ord på vad det handlar om tycker jag. Precis som du skriver så måste vi vara tydliga med vilka förväntningar vi har, hur ska vi annars kunna ge korrekt feedback och ge eleverna möjlighet att se sin egen utveckling.
SvaraRaderaUnder min VFU jobbade jag med olika för-tester. T.ex. när klassen skulle arbeta med omkrets och area så hade jag ett litet test de fick göra innan och jag poängterade då att jag inte hade förväntningar att de skulle klara frågorna men att de skulle försöka och att det gav mig en bild av vad de behövde öva på och hur jag skulle planera mina lektioner. De fick också veta att de skulle få göra samma test veckan efter och att vi skulle sikta på så mycket förbättring som möjligt. Jag kunde sen presentera, utan att nämna namn eller visa siffror, att alla i klassen hade förbättrat sig oerhört mycket. De blev sen väldigt glada av att se sina egna resultat.
På liknande sätt som James tar upp så visste de alltså redan innan vad som förväntades och kunde lägga sitt fokus på det. I läroplanens mål för bedömning och betyg ska eleverna utveckla ett allt större ansvar för sina studier och utveckla förmågor som gör att de kan bedöma sina resultat i relation till sina arbetsmetoder (Skolverket, s. 18). Jag tror också att eleverna är kapabla att bedöma varandra under rätt förutsättningar. Det visade ju t.o.m 4-åringar som James pratade om.
Birgitta Kimber skriver i "Lyckas som lärare" (en bok jag verkligen rekommenderar) att vi också måste våga ställa krav på eleverna. Det är ju så vi visar att vi har tilltro till deras förmågor (s,66) och det tycker jag är oerhört viktigt, t.ex. "självklart kommer du göra testet med bättre resultat nästa gång. Du kommer ju att lära dig under de kommande lektionerna och jag litar på att du gör ditt bästa"...
Precis samma känsla fick jag av hans föreläsning. Det läskiga i det hela är att jag aldrig har tänkt i de banorna själv och sett alldeles för lite av det ute i skolor.
RaderaPå min VFU såg jag en del för-tester, främst i matte. Läraren kunde även i andra ämnen presentera ett nytt arbetsområde, exempelvis sjöar, genom att ställa frågan: Vad vet vi om sjöar? och sen bygga sin undervisning utifrån det.
Något som jag kan tycka att det borde finnas mer av i skolan är just självskattning (vart ska jag? vart är jag? och vad är nästa steg?) samt själv- och kamratbedömning. Detta såg jag också under min VFU och det fungerade jättebra. Eleverna fick till exempel rätta sina egna prov, ge feedback på andras arbeten o.s.v.
Vad är det som gör det så svårt att göra det till en större del i skolan? För mig känns det som att man verkligen får en knuff i ryggen mot att arbeta för att eleverna ska få insyn i sina egna studier och se sina egna och andras framsteg och hjälpa varandra att bli bättre som Pia Sundhage nämnde i UR-videon!
Hur hanterar lärare en målstyrd skola sina egna förmågor och ibland ett ovetande. Förhållningssätt blir viktigt i ett sådant sammanhang och inflytande handlar i er tråd främst om att själv få en överblick över vilka krav som ställs och vad målen med undervisningen är. Fundera över vad som krävs för att skriva fram tydliga kriterier när lärandemålen är luddiga
SvaraRaderaVi diskuterar inte lärandemålen från läroplanen specifikt, men jag är med på vad du menar.
SvaraRaderaDet jag trycker på i mitt inlägg är när lärare säger till klassen att skriva ett arbete om ett valt ämne, och rättar/ger återkoppling efter att arbetet är utfört utan att tydliggöra vad kriterierna för just den uppgiften är.
Vissa blir då belönade för att de lyckats "pricka rätt" medans andra får dåligt resultat för att du inte visste vad läraren efterfrågar.
Att lärandemålen i Lgr11 är luddiga håller jag helt med om. Förstå hur många lärare där ute som tolkar målen på sitt sätt. Tänker man så så är det inte konstigt att skolresultat ser olika ut på olika platser i landet!
Eleverna ska veta exakt vad som ska göras och vilka förväntningar som finns. Det är en utmaning för oss som lärare att bli väldigt tydliga när vi presenterar uppgifter. Man ska sätta tydliga ramar för att eleverna ska känna sig delaktiga i undervisningen. Det är inte enbart "eget arbete" som innebär inflytande.
SvaraRaderaMycket intressanta tankar och jag gillade också James Nottinghams föreläsning och tänker att man som lärare verkligen måste tänka efter vad det är man vill uppnå med lektionerna och vad som ska bedömas. Under tiden jag tittade på den föreläsningen kom jag att tänka på Wiliam & Leahys bok "Handbok i formativ bedömning", där dom skrivit om både självbedömning och kamratgranskning. Något mer jag gillade i den boken är tips om att eleverna kan få skriva lärlogg, en sida med åtta pratbubblor med början på meningar, exempelvis "En sak jag lärde mig var:", "Jag vill veta mer om:" och "Jag är inte säker på:". Sedan får eleverna välja tre av dem som de vill skriva i efter en lektion.
SvaraRaderaPrecis som Ida var jag också med om för-tester under min VFU, i en förskoleklass vilket var jätteintressant. Vi började jobba utifrån kritiska aspekter över vad som kunde vara svårt för eleverna inom området hälften. Sedan hade vi för-tester och diskuterade utifrån det hur lektionen skulle genomföras. Diskussionerna och lektionsplaneringen hade vi tillsammans med specialpedagogen.
Mycket att tänka på kommer det att vara och jag tror att det bästa är att det blir en blandning av att läraren bestämmer och ger återkoppling samtidigt som man gör eleverna mer delaktiga i sina framsteg.
Jag tror absolut att eleverna ska göras delaktiga i bedömningen av sina egna framsteg. Bara känslan att man inte är utlämnad till enbart en person, lärarens, bedömning utan att man själv får ha ett ord med i laget, tror jag ökar både ansvaret och motivationen hos eleven. Det ska ju enligt styrdokumenten vara ett reellt inflytande över sitt lärande.
SvaraRaderaAtt lägga över feedbacken helt och hållet på eleverna tror jag inte på utan det gäller att hitta en balans. Men det är såklart som ni tidigare sagt man måste ge eleverna rätt förutsättningar för kamratbedömning.
SvaraRaderaJag hörde senast i förra veckan på radion om hur kraven på eleverna ökar drastiskt och den psykiska hälsan likaså och där kan man se en koppling. Jag tror att man absolut ska ha höga krav på eleverna men de måste även vara rimliga och de måste ges rätt verktyg för att förstå vad det är de ska göra/bedöma med sitt eget arbete. Samtidigt som jag kan tycka att det är lärarens roll att bedöma i det stora hela men man kan ta hjälp av eleverna för att få dem delaktiga och för att de ska få inblick i sin egen roll i skolan.
Jag fastnade även jag för James Nottinghams föreläsning där han talade om att elever i 4-5års åldern kan läras att självbedömma/självskatta sitt arbete. Hur är det möjligt? är min spontana tanke. Det krävs väldigt god kompetens ifrån läraren att bena ner det till rätt nivå. Jag tror att en utav anledningarna till att detta arbetssätt inte har brett ut sig i så lång utsträckning i de svenska skolorna kan vara just detta. Det kräver kreativitet, planering och man måste själv som lärare vara förtrogen med arbetssättet och tro på det.
Just självskattningsstenciler finns med i många läroböcker. På den skolan jag arbetar har vi det till varje kapitel i matte och engelskaboken. Denna fylls enligt lärarhandledningen i efter ett avslutat kapitel för att eleverna själva ska få överblick om de har uppnått målen som togs ut i början på kapitlet. I min trea har jag märkt följande: Några enstaka elever förstår uppgiften och fyller i måluppfyllelsen utifrån sina kunskaper, andra fyller i utifrån vad de tror att jag som lärare vill se ("de försöker lura sig till att de har uppnått alla mål") Detta syns tydligt då de inte ens tar sig tid att läsa och fundera över vad för mål de ska ha uppnått utan målar alla moln gröna. Det är problematiskt att få eleverna som inte har förstått innebörden med att reflektera över sina kunskaper utan vill bara bli klar med stencilen för att läraren ska bli nöjd. Hur gör man för att få dem att verkligen tänka efter, bli delaktiga i sin egen utveckling? Som sagt det krävs kreativitet hos läraren för att få fram detta och det kan jag sakna vid vissa tillfällen då tidsbristen för att rätta/planera inför kommande lektioner/möten med olika instanser kommer emellan. Det blir flytande och jag upplever tyvärr att det inte ger så mycket som jag önskar att det skulle.
Jag är ännu inte helt förtrogen med arbetssättet men fortsätter träna in det för att en dag bli det så forskning som vi läst har visat på dess fördelar. Vem vet eleverna kanske tycker att det ger mer än vad jag upplever?
Precis som många tidigare skrivit, så uppskattade även jag James Nottinghams föreläsning och speciellt intressant var det eftersom jag under VFU.n precis pratade om detta med en lärare. Hon var svenskalärare ooch gjorde nämligen så för sina elever att hon gav dem en slags matris för varje uppgift de skulle göra med målen för arbetet. När de exempelvis skulle skriva en argumenterande text så stod där ytterst tydligt vilka punkter som skulle vara med och hur de kunde utformas. Sedan hade hon lite olika metoder för självbedömningen, ibland fick de bedömma sig själva genom att bocka av och uppskatta hur väl de följt detta och ibland fick de bedömma varandra. Matrisen gav eleverna ett väldigt bra verktyg att hela tiden kolla av hur de låg till med arbetet, vad de behövde göra, vad de hade gjort och vad de hade kvar, alltså "vart ska jag? vart är jag? och vad är nästa steg" Hon uppplevde att detta gjorde att eleverna arbetade mycket mer målmedvetet och flera elever hade också sagt att de uppplevde detta arbetssätt mkt mer tydligt och meningsfullt.
SvaraRaderaKanske är det en träningssak att arbeta så här utan att hamna i situationen som Sara beskriver, och då kanske det skulle hjälpa att til en början lägga fokus på att låta eleverna orientera sig själva i arbetet till en början, för att bli engagderade och motiverade, känna meningsfullhet och bygga upp ett självförtroende och sedan introducera självbedömning?
AC Julia;
SvaraRaderaJag tycker att det är ett väldigt intressant perspektiv ni väljer att ta upp. Under den egna praktikperioden kan man känna att detta är ett ämne som överlag behöver jobbas mer med, inte bara för att integrera eleverna på en högre nivå utan också arbeta för att göra eleverna medvetna om de val och de åsikter och arbetssätt som dom faktiskt gör dvs att förtydliga när det är just deras inflytande som påverkat undervisningen. De tydligaste punkterna där man ser just elevinflytande är som ni främst skriver under klassråd och elevens val, men liksom i de andra ämnena kunde detta ha integrerats och implementerats på en högre nivå.
Vad gäller redovisning och elevers egen påverkan så har jag samma tänk som er, men absolut får man som lärare välja sina stunder. För som vi alla vet så är det flera olika moment/kunskapskrav som ska uppnås och därefter skulle det inte hålla i längden om eleverna alltid valde ”sitt” redovisningssätt. Ett alternativ skulle kunna vara beroende på hur och vad man jobbar med att eleverna själva får välja redovisningssätt utifrån att alla olika metoder som ska/bör genomföras fast under deras förutsättningar.
Jag är ju ”bara” insatt i den skolan jag har varit på men dom har ett väldigt bra sätt att få eleverna delaktiga och insatta i sin egen studiegång genom att eleverna håller i sina egna föräldramöten. Dom får tillgång till en stödmall där de får fundera på det de är bra på, vad de behöver jobba mer med, om de känner att de vill eller behöver träna mer på något och lite allmänt om vad de gör i skolan. Eleverna har då tillfälle att berätta sin egen version för sina föräldrar och läraren är med som stöd och lyssnar. I klassen jag var i så hade eleverna på vårterminen elevledda samtal och på hösten så var det lärarledda.
Det är även en intressant framställning av James Nottinghams tänk över hur, vad och varför man gör uppgifter och hur elevers inverkan påverkar utgången. Väldigt intressant tankesätt om feedback och efterfrågan, och det visar även på att även om vi som lärare är tydliga när vi delar ut uppgifter så kan det försvinna viktig information i det vi efterfrågan, om vi lagt det största fokus på målet och inte sett alla steg i vägen dit.
Jätteintressant frågeställning med bra perspektiv och poänger på saker och ting!
Jag tycker att du lyfter många relevanta tankar och frågor kring elevinflytande. Jag tror att mycket handlar om goda relationer med sina elever. Vi måste bygga upp ett förtroende och visa att vi bryr oss och att elevernas tankar och erfarenheter är viktiga. I Skolverkets material om delaktighet kan vi läsa att:
SvaraRadera”Lärare kan (…) genom att skapa goda relationer till sina elever främja elevers delaktighet och inflytande. Sådana relationer präglas av höga förväntningar, nyfikenhet på vad eleverna kan bidra med, att se eleverna som unika individer samt tillit till elevernas förmågor (Skolverket 2016, s.10).”
Hur kan man ge inflytande på ett konkret sätt? Som du skrev finns det inte rätt eller fel, eller färdiga mallar att följa. Vi kan komma långt med att ha höga förväntningar, vara nyfikna på eleverna erfarenheter och förmågor. Jag vill dela med mig ett exempel ur boken Utmanade undervisning i klassrummet av ingen mindre än James Nottingham. Författarens utmaningsmodell vilar på fem pelare ett av dessa är ansträngning. När han till exempel vill prata om ”rätt” förhållningssätt till lärandet och vikten av ansträngningar tar han hjälp av eleverna. Han ber eleverna att tänka på målsättning som de har uppnått som att lära sig cykla, multiplikationstabellen, spela gitarr etc. Sedan får eleverna svara på frågan ”vilket förhållningssätt hjälpte att uppnå detta?”. Nottingham antecknar elevernas svar och omvandlar dem till avsiktsförklaringar.
(Exempel på elever svar)
- Anstränger mig alltid så mycket jag kan.
- Är mottaglig för råd.
- Han en ”aldrig ge upp”-inställning.
Motsvarande avsiktsförklaringar
- Vi anstränger oss alltid så mycket vi kan.
- Vi tar alltid emot råd och ger varandra stöd.
- Vi är envisa och har en ”aldrig ge upp”-inställning.
(Nottingham 2016, s.50-51)
Många intressanta tankar kring elever och elevinflytande oh elevernas självskattning. Jag tror att det är väldigt viktigt att eleverna lär sig att säga vad de har lärt sig och hur bra det har gått - det är också viktigt att i det sammanhanget tydliggöra målet så att eleverna kan se det på samma sätt som när man cyklar eller spelar gitarr. Checklistor under arbetets gång och tydliga, konkreta mål hjälper både elevern och läraren. Det är viktigt att se att även lärarens ledarskap tydliggörs när undervisningsmål konkretiseras och elevinflytande tas på allvar. Det blir en win-win situation för både lärare och elever.
SvaraRadera