Som flicka förväntas du tycka om rosa och mönster såsom blommor och hjärtan. Som pojke förväntas du tycka om mörka färger som blått, grönt och svart.
Som flicka förväntas du vara smal, ha långt hår och tycka om att måla naglarna i glada färger. Som pojke förväntas du komma hem med skitiga kläder efter att ha klättrat, brottats eller spelat fotboll.
Som flicka förväntas du ägna fritiden åt ridning, gymnastik eller dans. Som pojke förväntas du istället spela fotboll, ishockey eller innerbandy.
Elmeroth (2012, s. 22) belyser normativitet genom en elev som säger "Du är ju inte riktigt normal" till en kompis. Elmeroth ställer sig frågande till vad eleven egentligen menar, vem som egentligen är normal. Vem är normal? Är jag normal? Är du normal?
I värdegrunden som fastslås i läroplanen för grundskolan (2011) står det att "Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten." Vidare fastslås att "Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana." Jag tolkar detta som att alla elever ska få vara sig själva i skolan och uppmuntras att framföra sina åsikter, oavsett av vilken karaktär de är. Men ser det verkligen ut så i skolan?
Om de normer vi alla bär med oss och indirekt legitimerar, de normer eleverna i en klass eller i en skola har, fungerar "som gränssättare för vad som är socialt acceptabelt" (Elmeroth 2012, s. 22). Hur ska vi då lyckas med uppdraget att alla elever ska vara lika värda och skapa ett öppet klimat där allas åsikter och uppfattningar välkomnas på samma sätt?
Elmeroth (2012, s. 25-26) diskuterar en svårighet med att synliggöra normer och ställer frågan hur vi ska kunna se det vi redan tar för givet. Hon menar att det faktum att vi tar saker för givet ofta gör anställda inom skolan till "medskapare till de normstödjande handlingar som innebär att våra elever inte får lika tillgång till sina rättigheter". Hur kan vi som lärare arbeta för att synliggöra de normer som råder, både våra egna och elevernas? Hur kan vi arbeta med oss själva för att inte acceptera stökiga pojkar mer än stökiga flickor? Hur ska vi arbeta för att nå i mål med att alla elever verkligen får vara sig själva och vågar uttrycka sina åsikter?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Som flicka förväntas du tycka om rosa och mönster såsom blommor och hjärtan. Som pojke förväntas du tycka om mörka färger som blått, grönt o...
-
Gestaltning av Alingsås-gruppen: Maria Korpas, Chiara Maso och Ulla-Karin Sjöberg -
Sedan min första dag av min första VFU-period har det varit svårt för mig att förstå den svenska skolan. Jag var van vid auktoritära...
Dessa frågor du avslutar med är så viktiga, men också lika svåra. Jag tror att det är väldigt svårt att upptäcka sina egna normer, och att arbeta bort dem. Kanske behöver vi ta hjälp utifrån för att göra det. Lärare kanske kan vara med i varandras klassrum i syfte att kontrollera dessa saker, skriva ner om man ger frågan lika ofta till tjejer/killar osv. Det skulle nog vara nyttigt. Jag skriver som jag gjorde i en annan kommentar idag, jag fastnade mycket för det som dom tog upp i ett av klippen vi såg på denna vecka. Där sa de att man inte ska jobba med detta adderande utan istället inkluderande. Att man inte ska se det normkritiska arbetet som något adderande i undervisningen, utan inkludera det i allt. För belyser vi normer på ett adderande sätt så förstärker vi dem bara ännu mer.
SvaraRaderaJag tänker att man som lärare måste tänka till i det stoff man väljer att lära ut. Ta bara när man skapar stenciler och arbetsmaterial, vad väljer man att ha med för karaktärer i dem, vad väljer man att belysa? Skriver man ut mamma&pappa, klistrar in blonda vita tjejer och dylikt, så är man ju redan där med och skapar normer. Även i saker man säger och väljer att presentera. Hur låter jag när jag pratar om vissa saker, förklarar vissa saker? Är mitt tonfall så att det verkar negativt när jag talar om saker som "avviker normen"? Det gäller att tänka till när man planerar sin undervisning. Vad förmedlar jag med mitt stoff? Vad kan det väcka för tankar hos eleverna? Där tror jag är det viktigaste att börja, när det gäller att börja arbeta normkritiskt!
// Jennifer
Jag håller helt med Jennifer! Det här är så viktiga och väldigt svåra frågor att jobba med!
SvaraRaderaJag tänker på ett kapitel i Uppdrag Lärare, "manligt kön är en merit", men det handlade om män som är lärare. Där stod det att manliga lärare ofta fick hjälpa de andra kvinnliga lärarna med uppgifter som traditionellt ses som manliga sysslor - hänga upp tavlor, bära tunga saker osv.
Jag tänker bara på en sådan sak - vad ger det för signaler till eleverna? Om vi måste vänta med att hänga upp den här tavlan tills Peter kan göra det, för jag är bara kvinna?
Det finns väl ingenting som säger att Peter skulle hänga upp den tavlan bättre bara för att han är man, men ändå tror jag det ofta är så det ser ut. Jag tänker därför att det inte bara är i undervisningen med eleverna man måste tänka inkluderande, utan även i allt arbete runt omkring!
Jag får en väldigt självklar tanke när jag läser ditt inlägg och tidigare kommentarer. Varför jobbar ni inte redan så? Hos mig är det inövat/ medfött att arbeta mot normer, hela jag är sån. Jag är ingen ”typisk” tjej, har aldrig varit, kommer aldrig att vara. Jag har alltid gillat rock, gick med ”hängbyxor” hela högstadiet och boxades under gymnasiet. När jag var liten ville jag först bli busschaufför, under högstadiet och gymnasiet ville jag bli möbelsnickare… och nu utbildar jag mig till kanske det mest typiska yrke för en kvinna, lärare. Jag ser dock inte att jag följer någon norm eller beter mig annorlunda i klassrummet mot pojkar/ tjejer. Alla behandlas lika med undantag för de med ÅP.
SvaraRaderaAtt ge mer taltid till tjejer/ killar kan lätt undvikas när man använder no-hands metoden, att man har alla elever uppskrivna på kort/ glasspinnar/ lappar och drar ett namn vid en fråga, redan där har vi minimerat att ge mer taltid till killar/ tjejer.
Men som Elmeroth skriver, vem är normal? Vad är normalt? Vad är en norm? Normer kan beskrivas mer som oskrivna regler som måste finnas för att samhället ska fungera. T.ex. är det norm att stå i kö till bussen och i butiken där du ska handla. En uppmaning till er som läser detta, testa att gå emot normen och gå före alla. Se vilka reaktioner du får. Normalt är det som vi är vana vid, äta, tvätta sig, sova. För en del elever är det normalt med alkoholiserade föräldrar. Föräldrarnas föräldraskap är dock inte norm, det ses som ytterst opassande att vara alkoholiserad och samtidigt fostra barn.
Det du Anna skriver ” Jag tolkar detta som att alla elever ska få vara sig själva i skolan och uppmuntras att framföra sina åsikter, oavsett av vilken karaktär de är. Men ser det verkligen ut så i skolan?”
Du får gärna utveckla frågan lite mer. Har du sett något annat under din VFU? Gjorde din handledare på något speciellt sätt? Frågade du hen om det?
Jag uppmuntrar mina elever att vara sig själva och att visa respekt mot varandra.
Jag har alltid varit mycket av en pojkflicka själv och brutit mot många normer. Dock har jag också känt mig som en rätt udda filur. Jag har inte varit en av de smala, blonda, tjejerna i klassen som tränar gymnastik på fotbollen. Jag har haft kort hår och spelat fotboll.
RaderaDen upplevelse jag fått under mina VFU-perioder är att normer är något man jobbar med på avsatt tid, nån lektion då och då. Vi pratade lite om vad en cisperson är och hur de flesta avviker från detta. Dock upplevde jag att eleverna, under alla andra lektioner och "vardagen" i skolan, förutsattes tycka och tänka mycket beroende på vilken "typ" av elev det var.
Det är så intressant och något som jag känner att jag verkligen brinner för! Mitt inlägg handla om typ samma och vi diskuterade det väldigt ingående i min grupp där vi kom framtill att de normer som ses idag är hårt inpräntade i våra ryggrader, vi har levt med de länge och anpassat oss därefter. Därför blir det fel att försöka motarbete dessa normer, som kan leda till samma sak att vi adderar mer tankar och värderingar på normerna. Istället för att jobba efter att främja alla egna åsikt och utmana normerna. Att vi föregår med gott exempel och jobbar med att visa, föra samtal kring, anpassa undervisning kring normkritik. Precis som Jennifer skriver att hela tiden även arbete och uppmärksamma dessa normer i arbetslagen.
SvaraRaderaMen otroligt viktigt anser jag det är att vi inte ska gå in för att få bort normer, vissa vill och lever efter dessa normer och har helt rätten att göra det utan att uppmärksammas alla olika synsätt och perspektiv på livet och sin egna individ och ge styrkan att följa dem!
Av att läsa detta blogginlägg så ska jag vara ärlig, flertalet gånger har jag kommit på mej själv i klassrummet att tycka att det inte är lika farligt att tjejer låter och väsnas, de kanske inte får en lika skarp tillsägelse än de där pojkarna som väsnades precis innan. Varför tillåter man de så?
SvaraRaderaJag tror att vi vuxna är såå bra på att måla upp en bild av att de är så som du beskriver i ditt inlägg hur pojkar och flickor skall vara och i vilka fack man lägger dom i... Men de elever och den generationen av barn idag är inte alls lika präglade av detta synsätt som ''vi'' har kring kön.. Iallfall inte av mina upplevelser inom skolan de senaste åren.
Det du skriver om hur vi skall synliggöra normerna vi har i klassrummet är en bra fråga, det slår mig nu hur man obland om man är två lärare i klassrummet och ifall klassrummet blir för ''pratigt'' och så säger man till eleverna mer på en gång bara för att en annan kollega är med för att den kollegan hade säkert gjort så och inte tillåtit detta pratiga klimat, fast att jag själv i själva verket tycker att det inte var nått problem. Vilken Norm!
I boken Normktiska perspektiv på sid 185 skrivs de om att en lärare behöver uppnå någon slags första stadie av lärarbekvämlighet som innefattar den lokala skolans normer, och när denna comfortzone är uppnådd då kan man sväva ut och skapa egna normer eller överskida de ''vanliga'' normerna.. Återigen, normer måste vi diskutera, vilka är rätt och hur uppkommer dom??