Sedan min första dag av min första
VFU-period har det varit svårt för mig att förstå den svenska skolan. Jag var
van vid auktoritära lärare som kunde bestämma mer eller mindre allt över
elevers liv. Det som var avgörande var att förstå vad de förväntade sig. Det
som förbryllade mig mest i de svenska skolorna som jag har varit i var bristen
av lärarledda lektioner och gemensamma genomgångar. I klassrummen fanns ingen
kateder och lärare pratade med elever bara för att ge instruktioner om hur
dagen såg ut. Ja, för varje dag var annorlunda och eleverna visste inte vad som
skulle hända när de kom in i klassen. Rutinen, mina skolors grund, saknades för
det mesta i Sverige.
I boken ”Lärare som ledare: I och utanför
klassrummet” nämner man tre olika undervisningsformer (helklass, individuellt
arbete och grupparbete) men i de svenska skolorna reducerades allt till ett
enda: eget arbete. Förväntningar och mål verkade också vara låga, lägre än vad
jag var van vid. Är det här rätt vägen för skolan? Gör vi nytta för våra elever
genom att sänka kunskapsnivån jämfört med andra länder? I ”Uppdrag Lärare:
antologi om status, yrkesskicklighet och framtidsdrömmar” står det att höga
förväntningar är ett sätt att visa respekt för sina elever. Jag tolkar detta
som att en lärare inte ska förenkla stoffet för mycket utan hitta en väg för
att barnet ska lära så mycket hen bara kan. Kommande arbetsgivare kommer att
förvänta sig det bästa från de anställda hen har. Varför gör man inte det i
skolan då? Är det inte så att vi lurar våra barn och oss själva genom att minska
kunskapsinnehållet och förväntningarna?
Vi lever i nuet och det är svårt för oss
att förutse hur framtiden kommer att se ut. Hur kan vi då förbereda våra elever
inför den? Vi måste hitta en balans mellan det som är viktigt nu och deras
okända framtid. Vilken roll har kunskapen då? Ska lärare ansvara för ordning
och social samvaro och inte bry sig att förmedla ämnesinnehållet? Hur kan de
kunna skilja mellan sanning och lögner? Jag skulle vilja bli en sorts lärare
som inte förlitar sig på rutinartade uppgifter och skapa tråkiga skoldagar (vilket
är det som jag oftast har upplevt i mina skolor och i de svenska). Jag hoppas
bli den läraren som elever kommer att minnas för att hen verkligen har gett
något viktigt till dem. Manzoni, en känd italiensk poet, skrev ”Ai posteri
l’ardua sentenza”. Vi kan bara vänta och se om det som vi gör är det rätta för
DEM!
Jag anser att stora delar av undervisningen i de lägre åldrarna handlar om att eleverna utvecklar livslång lust att lära. Som man ofta tidigare har hört är det lättare att lära en elev något om denne har lust men inte förmågan, än en elev som besitter förmågan men inte motivationen. Med andra ord tror jag på att bygga upp motivationen och självkänslan hos eleverna. Vill barnen lära sig något, så kommer de med de rätta verktygen troligtvis även göra det. Därför anser jag att metoden där man överöser barnen med de mål som de ska nå under en viss tid, kan sätta press och därmed ge avskräckande effekt. Min poäng är slutligen att det viktigaste vi kan ge barnen är, enligt mig, en undervisning som väcker intresse och motivation inför kommande studier!
SvaraRaderaDet låter som att det fanns många brister på den skola du befunnit dig i, vilket var väldigt tråkigt att läsa! Mina egna erfarenheter är nog snarare tvärt om. Att undervisningen varit elevnära och genomförts på ett genomtänkt sätt. Visst är det, precis som du skriver, viktigt att vi visar att vi har höga förväntningar på eleverna. Samtidigt som det är viktigt att vi inte ställer för höga krav på dem, utan ger dem uppgifter så att de får känna att de lyckas. När eleverna uppnår framgång kommer detta med största sannolikhet också att bidra till att eleverna får en bättre självkänsla. Ett varierande arbetssätt tror jag är grundläggande för att ge eleverna goda förutsättningar att lyckas i skolans värld. Precis som du skriver är det viktigt att undervisningen inte blir "monoton" och långtråkig för eleverna.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet du beskriver stämmer inte in på alla skolor i Sverige, det finns olika lärare som gör på olika sätt. Det är ytterst tråkigt att du har varit med om detta på din VFU, men då vet du vad du inte vill jobba med sen när du är färdig med dina studier!
SvaraRaderaJag tolkar texten i Leda lärande som att det finns olika undervisningssätt som elever ska skifta mellan för att undervisningen ska bli så varierad som möjligt. I antologin, Uppdrag lärare så tolkar jag texten om att ha höga förväntningar på eleverna, är för att låta dem visa vad de faktiskt kan. Att för varje lektion sätta upp "Mål med lektionen" synliggör det den kunskap som eleverna ska kunna efter lektionens slut. På min arbetsplast gör vi alla lärare på samma sätt, det hjälper eleverna att kunna sätta ord på kunskapen. Läraren ska tolka läroplanen och "översätta" den till eleverna så de får en möjlighet att vara med i planeringen av undervisningen.
Intressant det du skriver att förväntningarna från lärare är att respektera eleverna. Att det är viktigt med rutiner och lärarledda lektioner istället för så mycket eget arbete. Utifrån mina egna erfarenheter känner jag att även många föräldrar (absolut inte alla föräldrar) inte heller har höga förväntningar på sina barn. De curlar dem alldeles för mycket och ger barnen det de vill ha, utan att barnet har behövt jobba för “belöningar”. Jag har hört föräldrar som har sagt “Jag gav honom en iPhone för att alla andra barnen hade sådana, och jag orkade inte höra honom tjata längre.” Va? När jag var liten var vi tvungna att jobba för att få saker som vi ville ha, till exempel om jag ville prenumerera på en tidning var jag tvungen att ta disken varje dag i två veckor. För att mina föräldrar ville visa mig att man måste jobba för att få saker. Det är inte bara att peka och gråta så får man som man vill.
SvaraRaderaDet jag vill komma fram till är, om föräldrarna inte har höga förväntningar eller lägger krav på sina barn vad de ska klara av och jobba med, hur ska vi lärare kunna göra det? För vi är inte elevernas föräldrar. Jag håller absolut med dig att vi lärare ska fokusera mer på ämnesinnehållet och framtiden för våra elever istället för att behöva endast uppfostra dem, är inte det föräldrarnas uppdrag?
Föräldrar är ytterst viktiga i barnens liv och det som de gör speglas i skolan. Det är absolut viktigt att lärare och föräldrar, alltså (nästan) alla vuxna i ett barns liv, samarbetar och har samma förväntningar.
RaderaJag håller med Ebba om att det som beskrivs inte stämmer in på alla skolor i Sverige, förhoppningsvis inte i alla fall, men jag tror att det är ett problem som har ökat väldigt på senare år i skolan. Min senaste vfu vittnade också om ganska få lärarledda lektioner och det uppstod i stället stök i klassrummet. Jag var i en årskurs 3 och vi hade flertalet utvecklingssamtal där information till vårdnadshavare handlade om att många elever förmodligen inte kommer uppnå kunskapskraven för årskurs 3. Som jag har förstått så är det ett relativt vanligt problem idag, tyvärr. Man hör många diskutera kring att skolan blivit sämre och har sämre kvalité, vad beror det på?
SvaraRaderaAtt vårdnadshavare och skola har olika fostransuppdrag är ju känt men frågan är om vårdnadshavare (absolut inte alla, men fler än för ett par år sedan i alla fall) kanske lägger för stort ansvar på skolan att fostra barnen? Den läraren som inte tar på sig fostransuppdraget utan bara kör på med ämneskunskap tror jag har misslyckats. Jag menar inte att det är vi lärare som helt ska uppfostra barnen i skolan, men jag tror att vi behöver lägga mer vikt vid värdegrundsarbete redan vid skolstart och sätter upp tydligare regler för vilket beteende som är acceptabelt i skolan och vilket klassrumsklimat som ska råda. Fungerar det så tror jag att man vunnit lite av förlorad ämneskunskapstid för utifrån mina erfarenheter så är det bristen på ett gott uppförande och beteende som satt käppar i hjulet för undervisningen. Sen får vi hoppas att det här inte är så vanligt förekommande som några av oss fått bevittna.
Den tolkning som Ebba gjort har även jag gjort och jag tror verkligen att tydliga och begripliga mål, och även regler, för eleverna är en väldigt stor del av en fungerande undervisning och ett bra klassrumsklimat.
Den här kursen har varit mycket intressant för mig och jag tror att jag kommer att dra nytta av den. En del böcker hade tips och förslag om hur vi kan jobba i klassrummet. De brister som jag såg i några skolor hade kunnat undvikas om lärarna hade kännedom om ledarskapet. Regler och rutiner spelar roll, mer än vad jag först trodde.
RaderaHåller med ovanstående, vad tråkigt att du upplevt svenska skolan som ovan. Jag är inte villig i att hålla med dig i alla aspekter som du presenterar, men däremot kan jag hålla med om att det ofta blir just eget arbete som eleverna får ägna sig åt. Detta på grund av att läraren ofta har en stor klass (ca 28 i min kommun) och anser att ljudnivån alltid blir för hög vid grupparbeten. Här finns brist på grupprum samt brist på resurspersonal som kan se till dem i ett eventuellt grupprum. Nog kan man passa på att köra grupparbete vid halvklasspass, men det blir lätt att man ägnar de få halvklasstimmarna i veckan till att hinna lyssna på alla elevers läsning och dylikt. Det finns lite andra grejer att prioritera där. Men det är väldigt synd att lärare undviker grupparbetet, då det är otroligt lärorikt för eleverna att jobba i grupp. Hammar Chiriac (2012) bland annat, menar att grupparbete stödjer elevers utveckling av förmågan att samarbeta, samt ger en bättre kunskapsutveckling. Det gör även att eleverna utvecklar nya sätt att tänka och förstå saker. Och där håller jag verkligen med, eleverna kan verkligen inspirera varandra och komma med nya idéer och tankesätt, och det är viktigt att vi skapar möjlighet till att detta kan ske!
SvaraRaderaGällande målen, så hoppas jag att alla lärare har höga tankar om sina elever. För tror inte läraren på eleverna - kommer de heller inte tro på sig själva! Eleverna behöver utmaningar, men samtidigt också som Cecilia skrev ovan, så kan inte uppgifterna vara för svåra. För då kommer vi bara sänka deras självförtroende. En balans behövs, men huvudsaken är att vi tror på våra elever och förmedlar den tron utåt!
Referens:
Hammar Chiriac, E. Att leda grupparbete. I Berg, G., Sundh, F. & Wede, C. (red.) Lärare som ledare: i och utanför klassrummet. (1. uppl.) (Kap. 5, s. 101–118) Lund: Studentlitteratur.
Vad tråkigt att höra att du fått den upplevelsen under din VFU. Jag tror och vet säkerligen att det arbetssätt du beskriver förekommer i många klassrum men inte i alla. Av mina egna erfarenheter från VFU-perioder, när jag vart ute och vikarierat med mera så ser jag faktiskt en hel del lärarledd undervisning. Åtminstone på lågstadiet där jag varit mest. Där tycker jag mig inte se allt för mycket enskilt arbetet utan jag tycker det har varit en god variation av de alla 3 arbetssätten (lärarledd, enskilt, i grupp).
SvaraRaderaDet här med mål och förväntningar är intressant att diskutera. Självklart ska vi ha höga förväntningar på våra elever, vi vill ju såklart att de ska göra sitt bästa och lyckas bra i skolan och detta tror jag vi kan förmedla genom att ge dem tydliga mål och riktlinjer för varje lektion eller arbetsområde. Det arbetssätt som Ebba beskriver i en kommentar ovan tycker jag är bra, att läraren tolkar målen och sedan förklarar dem till eleverna så att de förstår målet och syftet med undervisningen. Tydlighet är alltid bra och jag tror många elever behöver se en mening med varför de gör en viss uppgift osv.
Att skolan kanske borde vara striktare, håller jag inte med om, men att det ska finnas tydliga regler och rutiner för eleverna som gör dem trygga i hur dagarna ser ut för dem. De behöver även veta vad som förväntas av dem, vilket även det är lärarens roll.
SvaraRaderaJag inser efter att ha läst denna kursen om ledarskap och efter att ha arbetat ett antal år på lågstadiet, att läraren har så stor påverkan och inverkan på eleverna. Vår roll är stor på så många sätt och områden. Det är vi som ska se till att tillsammans med eleverna sätta upp regler och forma rutiner för skoldagen. Vi ska prata om kunskap, varför det är viktigt att lära sig och vi ska göra eleverna målinriktade. Eleverna ska få möjlighet att lära efter sina förmågor och att lära tillsammans och av varanda. För att nå det behövs glädje i undervisningen därför anser inte jag att man väljer att arbeta på ett sätt utan varierar arbetet för eleverna. Att arbeta efter en individuell planering innebär inte att eleverna inte arbetar tillsammans. De kan arbeta med en kamrat som arbetar med samma ämne som möjliggör att två elever arbetar tillsammans, lär känna varandra och utvecklas i sitt samatbete. Ibland kan klassen arbeta i grupp och i tema arbeten.
Det är fantastisk att se mina tvåor då de får en gruppuppgift i en mindre grupp hur de kan samarbeta med vem som helst och efter kompisens förutsättningar. "Läraren ska ta hänsyn till varje enskilds behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, stärka elevernas vilja att lära och elevers tillit till den egna förmågan."
(Skolverket,2011,s.14).
SvaraRaderaJag är helt inne på Paula Bürgers spår, för mig är det så otroligt viktigt att eleverna utvecklar en livslång lust att lära. Därför tror jag att det är otroligt viktigt att inte pressa eleverna för hårt, speciellt inte i de lägre åldrarna.
SvaraRaderaJag känner inte alls igen mig i det du skriver. På mina vfu-skolor har det varit väldigt mycket lärarledd undervisning. Och även mycket olika arbetsformer. Under min senaste vfu- period. Ägnades exempelvis halva mattelektionerna åt EPA uppgifter. Även läsningen hade de i smågrupper om tre- fyra elever, där varje elev läste en sida högt för varandra ( i samma bok) och efter varje kapitel diskuterade eleverna om vad som hänt i kapitlet, hur man kände, om det kunde hända i verkligheten o.s.v. Visst kan det vara svårt med grupparbeten när man är många men de löste det genom att sprida ut sig. Några satt i korridoren, några i trappen o.s.v.
SvaraRaderaJag håller med föregående talare om att det är viktigt att väcka elevernas lust att lära. Framförallt i de lägre årskurserna. Och detta gör man bäst genom att fånga upp elevernas intressen och att de finner undervisningen stimulerande.
Det är mycket nyttigt att få läsa ditt inlägg, detta är ju faktiskt din syn på saken. Sen är de många här i kommentarerna som inte håller med i det du skriver, men var och en har sina erfarenheter och upplevelser. Jag kan absolut hålla med dig i delar du skriver, tror många lärare där ute är lite för konflikträdda, inte förstår dig på olika diagnoser/funktionsnedsättningar och som inte är med i den ''morderna tiden'' med vad internet och elevernas vardag har med att göra. Jag tror också att många lärare inte reflekterar över sin under visning, inte har ett kritiskt öga till sig själv och inte har har sina lektoner planerade in i minsta detalj för en längre period...För dessa lärare kan problematik uppstå o form av dåliga lektioner etc... Jag vill också bli en lärare som de faktiskt kommer ihåg något riktigt bra av och så de känner att de verkligen lärde sig något. En skicklig och riktigt bra lärare så behöver man verkligen ha ett mycket starkt ledarskap, enligt Eriksson & Rostedt i boken Normkritiska perspektiv på sid 286 så beskriver författarna hur ett ledarskap väger mera än ett lärarskap.
SvaraRaderaHär kan jag bara inflika att oftast har ju läraren elevgruppen med i planeringen och hur den är avgör hu undervisningen blir.
SvaraRaderaI skolan där jag är nu har vi en klass som katederundervisning tyvärr är det enda som fungerar och en annan där man kan abeta med kooperativt lärande mm.
Jag tror inte att man kan säga att ett sätt är bättre an det andra då elevgrupperna spelar in så otroligt mycket, man får helt enkelt göra vad som fungerar bäst för den gruppen just då, kanske prova olika metoder allt eftersom.
Väldigt intressanta tankar du lyfter i ditt blogginlägg här om hur du uppfattar den svenska skolan. Var och en av oss har ju sina speciella minnen av hur skoltiden var, och nu, när vi utbildar oss har vi kanske skilda visioner om hur man önskar den ska te sig! Har du gått i skolan i ett annat land så är det ju fler faktorer som påverkar hur just din skola fungerade. Kultur, landets styre och ekonomi kan vara sådana faktorer. Kanske vår skola rimmar illa med vad du upplevde under din tid som elev, men det behöver inte innebära att svensk skola ska beskrivas som "sämre".
SvaraRaderaDet här med att kunna se sammanhang i stort och smått tror jag är jätteviktigt, när man kommer ut och ska arbeta på en skola. När man har erfarenhet av olika skolor så märker man faktiskt också att även varje skola präglas lite av den "kultur" som finns just där! Jag ser också det som en del av yrket att utläsa i vår läroplan, finna och få eleverna att känna meningsfullhet under sin skoltid.
Min erfarenhet säger mig att barn känner trygghet och lugn av rutiner. Det behöver verkligen inte betyda att man inte kan komma med nya "lekar/lektionsinnehåll", och heller inte att de har tråkigt. När eleverna är färdiga för att klara förändringar, det får man känna av, så varierar man som lärare skoldagarna i den mån det går att genomföra. Det är ändå viktigt, och det har regeringen bestämt, att vi tar hänsyn till elevernas individuella behov. Det kan gå lätt för vissa elever och innebära svårigheter för andra. Att leda en klass innebär att leda en grupp likväl som att se till varje elevs förmåga till lärande.
Läroplanens mål är att eleven ska ta ett personligt ansvar för sina studier. Läraren ska utgå ifrån att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan (Skolverket, 2011, s.15).
Vad man får se under VFU perioderna får man själv tolka men ändock nog ställa i relation till vad som efterfrågas. Självklart kan det vara svårt att se meningsfullhet om man bara ställer det i relation till egna upplevelser.
Jag tänker ofta på att eleverna har sitt liv utanför skolan också, som också är jätteviktigt!
Jag vill absolut att mina framtida elever upplever samma som mig. Oftast säger jag att jag suttit i fängslet i 16 år. Jag menade att det var konstigt för mig att se så mycket skillnaden, väldigt oväntat. Dessutom vill jag inte fastställa att den svenska skolan är sämre, generellt sätt. Jag beskrev mina upplevelser och vilka tankar jag har fått kring skolan.
RaderaVerkligen ett intressant blogginlägg. Min senaste VFU påminner mycket om din. Undervisningen saknade struktur och mål och dominerades av enskilt arbete. Eftersom läraren inte förmedlat någon långsiktig struktur på innehållet berodde varje lektion på lärarens humör eller inställning just då. Eleverna visste aldrig när något helt plötsligt ändrades. Resultatet blev rörigt och för mig som student var det ganska få verktyg jag fick med mig. Utifrån detta hade jag höga förväntningar på den här kursen och jag har också fått med mig mycket matnyttigt som kan ta lite tid att omsätta i egen praktik.
SvaraRaderaDet allra viktigaste, och det som många gånger saknades på VFU-plats, är att läraren har målet för lektionen klart för sig. Om läraren vet precis vart hen vill är det så mycket lättare att dels formativt bedöma elevernas arbete ( t ex med exit-notes) och dels synliggöra lärandet. "De lärare som undervisar medvetet mot elevernas lärandemål och gör dessa synliga för eleverna blir bra ledare i klassrummet" (Berg, Sundh, Wede, 2012, s 140) skriver Sundh i Lärare som ledare och jag håller med. De gånger jag gjort en planering som även innefattar målet med lektionen har det gått bra, jag har kunnat leda eleverna mot samma mål. Dock är ju detta helt otroligt svårt och inte alls gjort i en handvändning. Man måste göra så många misstag på vägen till en bra klassrumsledare. Och som Jenny skriver är ju alla klasser olika och undervisningen måste anpassa på både individ- och klass-nivå.
Jag tror att det finns många lärare i den svenska skolan som inte alls arbetar målstyrt i sin lektionsplanering utan aktivitetstyrt. Man tänker ut vad man ska göra (helst något roligt) och sedan får man se vart det bär. Jag tenderar att göra så själv och då blir det inte bra. Då förstår inte barnen varför jag valt att göra det som jag valt och jag har också svårt att se vad de egentligen har fått med sig. Och det allra viktigaste vi kan ge barnen är att de själva ser vad de är kapabla att lära sig. För som Dylan William skriver " Det mesta av det som våra elever behöver veta har ännu inte upptäckts eller uppfunnits. 'Lära sig lära' var en gång frivilligt i skolan, idag är det en överlevnadsteknik." (William, 2017, s 211)
Glad (eller ledsen!) att se att någon annan har tyvärr upplevt samma saker i en skola. Jag har sett några skolor och klasser sedan dess och är helt övertygad att varje klass är annorlunda. Det som fungerar i klass A fungerar inte i klass B. Jag har massor av idéer av vad jag tycker om och hoppas att de kan hjälpa elever på riktigt.
Radera